Det borde stirra in i mina ögon
det djup som förmedlades,
i våra avslagna kommunikationer
grundar den ljuva tanke om ett oss.
Vi som ledsamt sökt har blott funnit krig.

Avarter som kan fångas men aldrig i samma bur.

Vår tro grundas på blå betong
som härdar oss,
dör vi unga förloras oskulden och himmelen faller
syrelöst mot vår uppdiktade glädje.

Du tror du bär någon stolt och vackert,
i själva verket är det förödelse i dina fotspår,
ljuvligt förpackad av en namngivande moder.

Drömmar om dig förgör mitt vakna jag,
sakta dör segerns sötma i gemensam famn.

Glöm mig inte medan du våldtar bilden av ett gemensamt liv.