Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ännu ett av Mirjams efterlämnade alster




Ett avsked (Mirjams tiggardikt)

Ensam på en bänk vid vägen
gamle tiggarn satt
silvervita lockar flöt
under sliten hatt

Fårad var av år hans panna
ögats eld var släckt
armod tärt hans bleka kinder
lumpor var hans dräkt

Men i forna dar - det såg man - han i strider stått
ty till högerben han hade nu ett träben blott
Och bland bröstets trasor
fanns hans guldmedalj

Nu han såg en tiggarflicka
liten, späd och vek
hennes nakna lemmar skälvde
hennes kind var blek

Och han sade:
- Arma flicka, vem har hit dig ställt?
- O jag är så sjuk, och hemma
mor min dör av svält

 Sakta kysste han den lilla
nöjd och glad i håg
Gråa yviga mustaschen
dock man darra såg

 - Skall jag dig till bröd förvandla, gamle vän
skall jag skiljas vid det minne som jag älskat mest
och kasta bort den ära
landet på mitt hjärta fäst

Han hade tänkt sin skatt att gömma
men den fick till hjälp åt flickan gå
Tiggarn under gröna kullen
vilar trygg ändå

 




Bunden vers av Susanne Ljung Adriansson VIP
Läst 2065 gånger
Publicerad 2010-08-28 10:13

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Densen VIP
Så vackert, så vackert...blundar lite och ser detta framför mej. Kanske hänt på riktigt? om inte? Har det just gjort det...innanför mitt ögonlock.
2014-01-28





  < Nästa text
< Föregående