Under 1800-talet var barnets utsatthet för vuxnas van-
föreställningar av sådan art att den är svår att föreställa
sig i nutid, läkare och föräldrar visade sig för barnet be-
väpnade med knivar och saxar med vilka de hotade skära
av barnets genitalier med och omskärelse utan bedövning
var inte ovanligt, snarare en praxis, en amerikansk barn-
psykolog sägs ha gett föräldrarna rådet att om ett tvåårigt
barn gnuggar näsan eller inte kan sitta stilla så är det end-
ast omskärelse som hjälper. Vuxenbetraktelser på barn
och dess behandling av dem ger bilden av den vuxna
människan som barbarisk, och mord på barn alltifrån
Moses och i det antika Grekland och Rom som därtill sägs
vara upplysningens hemvist på jorden, medan övriga nati-
oner på den tiden ännu offrade barn till gudarna ger ingen
humanistisk syn av människan, Plutarios beskriver ett för-
farande av barnoffer i Karthago enligt nedan citerade
utdrag : "............med full insikt och vid sitt fulla sinnes för-
stånd med kall beräknelighet offrade de sina barn, och de
som inte hade några, köpte dem av fattiga människor och
skar upp struparna på dom som om de vore lamm eller
småfåglar,och medan detta pågick stod modern och såg på
utan tårar och klagan,för om hon gav ett enda ljud ifrån sig,
måste hon böta och hennes barn offrades ändå, och hela
området framför avgudabilden fylldes av ljudet från flöjter
och trummor så att skrik och klagorop inte skulle nå
människornas öron"
---