De  gamla  rallarnas   järnvägar  har  sedan  länge
övergivits  och  vuxit  igen, spöklikt  gapar byarna
tomma, endast  spindeln  väver  på sitt  fångstnät,
sin vana trogen sen urminnes tid,skolhusen,präst-
gårdarna, kyrkorna  är  öde, lanthandeln  och ben-
sintappen nerlagda sen 70-talets slut,åldersstigna
fallfärdiga hölador och ladugårdar  vittnar  om att
här  funnits   liv  och  rörelse,  där   bondens   svett 
blötte åkermark,de  gamla  kostigarna har planats
ut till landsvägar som ersatts av motorväg,som allt
längre leder  bort ifrån  de gamla bondebyarna, då 
det  fanns en tid berikad med hopp,ifrån fornstora
dar.

                                            *