I. Vem minns väl kärlekens ursprung, när besvik-
elsens ridå över livets fullbordade scen och erfar-
enhetens visdom lagt sig som ett moln  i  det  för-
stummade  förstånd  varvid  dess   oåterkalleliga
mantel av livslögn som idogt  inpräntats  likt ett
signum i arslet på varje  nyfödd " Du skall icke !"
och hjärtats längtan och instinkternas kränkning
av moral och etik visat sig vara dödens och livets
förnekare  slås de flesta av att rädsla, feghet  och
dårskap var det som hindrade  dem  från  att full-
borda sina liv till fullkomlig extas och frihet samt
att förenkla och förhindra det utan hejd,men ing-
en upplyste om  dessa  sensationer  av  vilka  hur
man blev till och dess oanade njutningar vars sig-
num är stjärnmärkta i universum likt tillblivelser-
nas orgasmer som är ett brott mot  varseblivning-
arnas existentiella tillblivelses tillkomst,en dyspla-
sis felgenerering vilken straffar sig själv i sin  ona-
turliga generering.
-