XIX.  Synden  livets  frukter  frodar, den  berusning
som  driver oss framåt  däri  naturen  savar  för njut-
ningens  slavar,  så  skönt  är  att  synda,  så  skynda
synda, för när  du blir  för  gammal,  orkar  du  inte,
och vad har du för lustfyllda minnen då ? 

XX.    Lidandet  är  vår  lust,  vår  glädje,  vårt  hopp
och vår eld, hur  skulle vi annars få så röda kinder ?
Den känsla  är  ljuvlig sötma att förnimma sin egen
lidelses njutning överförd till en annans  kropp och
sinne, vad som i  hjärtat dess lidelses brunst, natur-
en kallt grinar, så varför inte  pröva på den mest ex-
stasiska  av alla  njutningar  och  utröna  livets  och
dödens hemligheter från kunskapens träd ?
ja ! gör det,så ska ni se på fan om ni inte blir frälsta.

XXI.  Följ  bort  till  evighetens  stjärnfall, drick den
gudomligas kalk och uttömm din energi in i hennes
och  hennes  in i din, och  stappla  berusade i anden
omkring på nakna ben, i ledband  med  väldiga leen-
de  kranium  " ett tu vous-eternite"   att  omtumlade
vandra   ut  till  glömskans   hemliga   trädgård  vars
namn är : " Paradis !"
-