XXXI.      För  fram den  lunta  som   en  gång  för  alla
förevisar  mål   och  medel   för  existensens   yttringar,
led i bevis dess motsats  till  icke-existensens  varande,
veckla   ut  världsalltets  oändliga   karta  och  möt  det
obegripligas   ändlösa  existens, utan  början  och  slut.

XXXII. Det finns inga vinnare på  denna  planet,det är
bara att svälja  meningslösheten  i  alltet och intet, och
som den till schavotten går med  högburet  huvud  och
rak rygg, är  det  bara att ta  emot  straffet  eller befriel-
sen  för  den  oförskyllda  tillblivelsens  vardande  inför
det osäkra varandet.

XXXIII.  För det nyfödda  barnet  börjar  dödskampen
redan i fosterstadiet,av omedveten ångest,livs och döds-
skräck, med skrik mot en  tondöv  värld. I  detta  liktåg
vandrar  sedan  barnets  föräldrar  i förgängelsens  dys-
tra  komposition, där de  bit  för bit  bryts  ner av omut-
bar  naturlag, däri  vissa  liktåg  går i munter sång som
mot  schavotten  druckna  av  livets  dödande  kalk, där
alla  kommer  fram  medan  livets  ombytliga kast sliter
på  var  själ  och  kropp, som  livet  borde  vara  barnför-
bjudet.
-