XL.   Din  historia  !  vem  du  än  är,  är  lika  mycket
någon   annans,  genom  elementens  och  atomernas
eldskrift  av  ditt  begär, som  behovet  av  civilisation
och djungel i gemenskapens ensamhet mellan männi-
ska/maskin.

XLI.     I  historiens   luddiga  sköte,  i   begynnelsens
gryning och eldens första sken, den frie vilden vet att
han inte är ensam om att  vara  ensam, utan  den  lyx  
man  kostar på sig,för att utvecklas.

XLII.  Stående  på  ett  berg, med  händerna  sträckta
likt en besvärjelse mot den höga skyn, med  ögonen i
rörelse med molnen,glider allt ihopa och isär i ett fall
av evighet, en  röd  fläck av blod runt naturen som en
vampyr jorden suger i sig.

XLIII. I den skrynkliga himlen ovanför  havets  smält-
ande tunga,syns ett öga vars nervtrådar är instuckna i
regnbågn, medan  jordens  smutsiga  lunga tar sig ett
djupt bloss av den  giftiga  industrigasen. Med  en  bit
jord   som  blickpunkt  intågar  kartritaren  med  kors
och svärd,inristande punkter,tecken,kvadrater,triang-
lar och cirklar.

XLIV.  Ett  minne  sammanlänkar, medan  tiden  står
stilla,om nu stillhet är tid,jorden andas ännu, men av
rädsla är våra blickar stilla, och fåglar aktiva, radioak-
tiva,när skräcken tar form, skräcken där evighetssvin-
deln börjar som  en  begynnelse  av  förberedelser  på
det eviga avskedet.

XLV.Med ett tomt kranie i min hand,går jag in i min-
ets mausoleum, och  kramar  om  oändligheten  som i
födelsevaggans grav är tyst som universum.
-