LIII.Tid och kärlek,har beprövat henne,med sina vassa
klor,   och  obarmhärtigt  inpräntat  i  henne  vad  varje
prövning  tagit  ifrån henne av ungdom  och  attraktion.

LIV.Hennes  ansikte hemma  på natten invid nattlamp-
an  och kvällsboken, framför spegeln,som visar fårorna
som  livets plog  dragit  fram och besannat  hennes  exi-
stens.

LV. Hennes ansikten av besvikelse,glädje,förskräckelse,
sorg, trots  och extas,  hennes  ansikten  i  ensamhetens
människomyller.....hon  är fulländad likt ett moget vins
Bouque`t,lagom bittert,lagom sött,sliten men inte trött,
hon  är öm och brinnande,hennes ögons djupa brunnar
kan ännu få en sensibelt  romantisk  herre  att drunkna,
och  hon  älskar  som  man  gör  om  hösten och vintern,
man kan påstå  att  hösten i hennes  hjärta och själ, tänt
en ny eld av en höstglöd i full färgskala, som  en  mogen
höstblomma.

LVI.  Hon är elixir och trolldryck, en  häxbrygd !  en ena-
stående  varelse  som  erosionen  mejslat  ut  i  lidelsens
njutning och smärta,som härdats till visdomens sorgsna
skönhet, där någon eller något krossade  hennes  spegel,
men sitt ansikte  har  hon kvar, trots dess stelhet, likt en
mogen blomma på mänsklighetens äng.
-