Den i eldskrift med stjärnvalvet
förbundne poeten,
karmadöpt och hemsökt av det
okändas signum,
kan jämföras med fången i sin cell,
med det sigill som stjärnhimlen
tecknat på hans panna.

Näringsrik mylla ger fruktbart träd,
av kunskapskällor drucken,
och som av den ädla säd,
förgrena heroiskt stamträd,
vars genbank,förräntar sig.

Men om än i fruktbar jord,
han sår sitt frö,skall där intet gro.

Där hans uppoffring till förmån
för andra gives,
skall tacksamhet utebli och bli
till otack.

Där han med sanning vittnar
skall man svara
med en lögn,som alla lagar är i olag.

Vad än han än företar sig,
skall det omvandlas till hans nackdel.

Det han i armod offrat för framtida bruk,
skall gå honom förbi,
som med förgäves möda skall komma
andra till gagn.

Någon rättelse härtill står ej någonstädes
att finna,
som förbunden av en hemsökelsens
förbannelse bemärkt av okänt signum.
-