Existentialismen måtte vara ett hopkok
av Sartres mest naivistiskt intellektuella
sida,
då det finns åtskilliga partier i hans
existentiella manifest
där sakernas tillstånd i dess realiteter
missats.

Han menar att alla individer väljer sina
liv och ansvarar för sina handlingar osv,
nu förhåller det sig sålunda och har så
varit, att åtskilliga människor kan inte
och får inte välja sina liv,
där staten dikterar deras liv,
samt att massor av människor är satta
att oförskyllt ansvara för andra männi-
skors handlingar.

Till det kan läggas att de flesta har
utan förfrågan blivit födda
till en existens
de väl skulle vilja vara förutan.

Sartre var alldeles för snabb
i sitt eget existentiella tänkande,
eftersom allt som syns existerar
och resten är ande,
fantasier och illusioner.

* Ingår i "Litterära brottstycken"