ena stunden sjutton år

nästa sextisju

ringar du så skönt där in

mitten jag är nu



var du blott en akvarell

välvd av solig gråt

häller leenden helt snällt

upp min eld ur båt




söker henne snurra dans

till dess gamla flöjt

lägger benen om min hals

stannar vid fåtölj

byggd av sten som länge fanns

följer snart vår kyss

när jag lyckats släppa ned

damen stel men böjd




sätter oss i skolbänkrad

bakom din rygg jag

åter måste kartor dra

Sarajevo - Prag

döljer håret magisk blick

vänder troll till vän

som om jag fick älska dig

lugnt i farten än




ny familj emellertid

har du - ej med mig

kvar längs barndoms korridor

ringlar älven själv



flaxat bort mot bred galax

ändå ingenstans

alla nästa stjärna sökt

genom brungrå glans



vill jag bara ta en bild

av ert högsta hus

tryggt sen in i album krymps

världen, även du