Möjligheten av  att  dikten  kunna utgöras  av  en  tidsepok
i   ett  historiskt   skeende  av  mänsklighetens   utveckling,
beror  på  om  där  finns  någon  utveckling  ta fasta på och
inte som vanligt att historien endast upprepar sig.

I  brist  på  det  kan   dikten   faktiskt  vara  en  utvecklande
form i mänsklighetens  tjänst, som  synskt  varande  framåt-
anda i ett vidare perspektiv,däri gränslandet mellan fantasi
och  verklighet, utgörs  av  en  skiljelinje  mellan  galenskap 
och genialitet  som  är  väldigt  tunn  och  försöker  du  vara  
Gud  får  du  nog  börja  om  från  år  0  och göra om allting,
på ett annat sätt.
*