När en narratologisk exkursion
utvärderar den nutida poesins
livmoder,tarm och hjärtefrågor,
finna den poeters hjärtesuckar
och könsstön utgjuta sina
kiss o bajspoetiska avföringar,
att mäta sig med varandras
utsöndringar av utdunstningar,
vars stank tilltalar parnassens
eliter av den tämjda intelligens-
ians förstelning.

Och som på grisars vis,
trängas i flock
att gnida sin skit emot varandra,
och byrackor lukta varandra
där bak,
ingen väldoftande poesi tilltalar.

Notarius publicus

*