Maskar är vi alla,
oss kan man kalla
ömkliga kryp,
fast av ovanlig typ.
Trots ondskan i världen
söker vi kärlek och smek
som en människolek
mitt på färden.
Och människan finner
att kärleken vinner,
så kanske vi flarn
varit dygdiga barn
med näsor som runnit
och kärlek som vunnit.


*
Dikten uppläst




- Poesi från Alvesta -