du rattar och finstämmer
instrumenten

varken tid eller mjölk
spiller du

du pausar
med handen utan att skaka

det spelar mindre roll
om hjärtat är stukat
det hör hemma i din kropp

du och ljusen är levande
och ni kommer hem
genom balkongen

medvetna om fåglarna
pusslar man ihop
deras vyer

det är när våra klanger
lägger sig ovanpå
varandra i melodier
som vi hör symfonin

den börjar långsamt
och fortsätter så

i all evighet