andningen sköter sig själv

räknar takten till uppskjutning
mot ett sångbart sus

utmed vattnet bortom bron
ovanför vindkraftsfarmen

är man en stor fågel
som river pelarna
i molnets gungande
blå skugga

propellrar som aldrig
bär iväg

änglar som ser tillbaka
på dina fotsteg
genom dimmiga rutor

gör sig kända med vägen
till ditt hem