Fröken svår,
Smeker sina gamla sår,
Ögon som länge tonats grå,
Gnistrar nu återigen blå,
Önskar att det aldrig igen ska kännas,
Som om ljuset kommer brännas,
Att dagen inte känns värd att leva,
En känsla av att treva,
Men fröken svår hon vet,
Att trots att hon smet,
Så hann livet i fatt,
Tände ljuset i hennes eviga natt.