Du tror du är ensam
Att ingen förstår
Men där du är
har jag redan varit
Och det du känner
Har jag redan känt
Jag ligger steget före
Så jag vet hur det är
Jag vet att tårade kinder torkar
Men att det svarta i själen
Bildar en klibbig sörja
Som är svår att få bort
För där du står
Har jag redan stått
Och den avgrund du ser
Har jag redan sett
Men smärtan du känner
Och osäkerheten
Det är livet
Och i bland måste man kämpa som fan
För att försäkra sig om
Att man fortfarande lever