Hon vandrade längs glömskans strand
  bland de skeppsbrutnas kvarglömda minnen

           hon vandrade i nattens skrymslen
          där hemligheter gömts i havets snäckor

 Hon vandrade bland brustna skepp
 bland trasiga bitar av en helhet

                hon vandrade i förfädernas tårar
                kände smärtan piska mot kinden
                likt vindens vilda tyfon

  hon vandrade bland trasiga segel
  i nattens hemliga rum

        hennes steg i ökensanden
        hennes ord skrivna i ruinernas stenar

         små ord hon ville dela
         där hon vandrade  längs glömskans strand

         hon fann en hand
         att famna
         där någonstans
         bland den brinnande längtans eldar
   
   i  de skeppsbrutna
    männskornas  rum

                 någonstans blev trasiga hela
                någonstans blev tårar frusna
             
       ty hon fann en hand att famn
       där bland de tystas ordlösa spår
         
              där fann hon någon 
             som kunde torka hennes tår