Hon är uppstigen ur havets hand
 för att vandra i fjärran land
liksom Venus från milo
hon är som en vackert mejslad staty

 med hy som ren alabaster

 hennes ögon de ginstra likt ädelstenar
 hennes mun så rosenröd

 trolsk som en fe
 med doft av havets droppar

 hon skapar mystikens tempel
 byggt av en eras sand

 hon är uppstigen ur havets hand
 för att vandra i fjärran land
 en ros utsprungen
 utan törnen

 en fågel i skyn
 så vackert fri

hör hennes längtans ski
som en sång till den saknandes hjärta

hör hennes vackra musik
där hon spelar på havets fiol
med en stråke av kärlekens hår

hon skall torka din inre tår
ja hon ska torka din sorg
från ditt öga

jag vet