Under tysta stjärnors gnister
vandrar någon tyst
endast nattens eko tycks vara
den ensammes röst

            endast köldens andedräkt
            tycks vara den vandrandes tröst

snön ligger stilla mot marken
tyst faller snöflingar glittrande ner
kanske tvekar de ,himlens tårar
innan de falla mot jorden
kanske räds den första stjärnan
för att tändas ut i mörkret

                men nattens måne skall lysa
               en stjärnklar timmas natt
                för den ensamme
               som vandrar i trasa och lump
               för den var tårar fallit som saltpärlor

  och snart ska den låga tändas
  som skall värma den frysandes själ
 
                tro mig när natten talat.