äro slutet
och början
närmare varann
än någonsin
nu
ur korus av luckor
i korinternas labyrint
leder åter
upp längs kaliforniska skorstensröken
ner genom mexikanska öknen
över viljande haw
indiska irrdis
och stannar
en sällsamt nordisk natt
här i stallet
bland gnistrande havrestrån
frustande frost
lossnar deras lust
glittrar sig julmustiga kulorna
i fattigaste grått
trasar sig strumpbyx
klyver kåta skåror
smulas grindträ
i glimrande dimman
älskar Ljusilia
tomtens kyssar
med sin tindrande mun
och snuviga ögon
hånglar hon minst lika hårt
som tomtens mjuka klappar
kommer kanske en trollunge
födas till jorden
ligger spiltan fylld med snö
kanelkrubbor och
pepparkaksbak
där glasyren snart
ritar hennes änglalika
kjolfållar
i vintersolståndet
stiger blodrikt strålande stearinet
blir en hel stjärna
slocknar snart
den vita dvärgen
milt mot öster
fastän sällsamt åt väster
från Kanadas tak hoppandes
ner i japanska snön
eller rentav de danska markerna
där ingen saga ännu
hade satt sin fot
när tomten kom
ty allting har två ändar
men ringen den har en
och barnet blir den tredje