Natten talar ömhetens språk
 hör hur fåglarna sakta smyger
 genom tysta gränder
viskande i hemliga timmar

              endast månen
               sprider nattens skimmer
              just i denna ödslighetens timma

Natten viskar stumt
sökande sin röst
ögonblicken färgas purpurdrömska

                dofterna är famnade i glasets droppar
                du har lämnat en skvätt
                av de gamla dropparna
 

det svider av salta tårar
 tror att kinden smekes ännu

rosendoften istängd i en av tusen snöflingor
kristaller av miljarder drömmar
famnade just nu

          du samlar regndroppar
          i håret
          under huvudkudden
          sköra drömmar i ditt vackra hår

             ännu