Farfar Hjalmar Severin (f.1872.04.15 d.1958.01.12) var en yrkesfiskare större delen av sitt liv men jobbade även som skeppspojke under delar av 1890 och 1892 varav anteckningar i en sjöfartsbok finns efterlämnad. Platser som noterades i boken är bland annat Stockholm, Västervik, England och sist östersjöhamnarna där han tjänstgjorde på fartyget Gottfrid.
Det var antagligen någon gång under den här tiden som han skaffade sina välkända luffarprickar som han lät intatuera mellan vänster pekfinger och tumme. Det tre prickarna kan ha två olika betydelser, den första är ”sova, äta och skita” den andra betydelsen är tro, hopp och kärlek” men eftersom Hjalmar inte var troende på den här tiden var den första betydelsen den mest troliga.

På vintern 1894 inträffade en händelse som kom att förändra Hjalmar för resten av sitt liv då han av misstag vådasköt sin bästa vän under en sjöfågeljakt som p.g.a. av skadorna senare avled på Västerviks lasarett. Denna vän kom till tro på sjukhuset och blev sedan en tydlig inspiration till farfars omvändelse som tidigare varit en stor suput och villig slagkämpe.

Hjalmar blev sedan en av initiativtagarna till att bygga missionshuset på Händelöp och startade även söndagsskola. (Det sägs att namnet Händelöp uppkom när öbefolkningen tvingades fly från danskarna ”Hän de löpo”) Hjalmar gifte sig den 25 oktober, 1895 med Klara Amanda Jönsson (f.1870.02.20 d.1922.12.14) Amanda och Hjalmar fick tio barn tillsammans varav Märta, deras första barn dog vid 7 månaders ålder 1896.

Amanda förlorade mycket blod vid sina förlossningar och sägs även ha varit nervklen till kynnet men jag föreställer mig att det var en ganska förklarlig klenhet efter så många barn och en fiskarehustrus alla plikter. Det sägs att Amanda hade ett hjärta av guld och mycket kärlek att ge till sina barn vilket kom att påverka min pappa väldigt mycket. Det var på Vinö udde som Amanda sägs ha stått redo att hoppa igenom fönstret från andra våningen med sonen Elis i famnen när den äldre sonen Martin råkade komma in och stoppade henne i sista sekunden.

1911 flyttade Hjalmar och Amanda till Vinö udde i Lofta utanför Gamleby där han var en av de första som hade bil i landet. Strax innan Amanda dog 1922 av svagt hjärta hade hon tagit yngsta sonen Elis i sin famn som då var sex år och sagt ”Adjö med dig min lilla guldklimp”.