Jag upplevde ofta att mina mostrar avundades mamma utav olika anledningar. Mamma skickades ut i ladugården på hennes egen bröllops dag för att mjölka korna utav sina systrar.

Jag växte upp i mitten av en syskonskara på sju. Lennart och Karl-Gunnar var äldre än mig och höll ofta ihop. Kerstin och Gunborg var yngre och kallades för ”småflickorna”. Jag kände mig därför ensam i syskonskaran. Det gjorde även Ingegärd som var äldst och Eva som var yngst.

Jag blev familjens svarta får och min ensamhet ledde mig till att söka vänner på annat håll som ansågs vara för vilda och tvivelaktiga. Ingegärd ska enligt sägen ha yttrat; ”Vi vet inte vad vi ska ta oss till med Birgit”
Efter Kerstins födelse så fick mamma en amningspsykos så pappa fick rädda henne från att hoppa i Gamlebyviken där hon vid ett tillfälle försökte ta sitt liv.