öka husets värde. Detta var en sysselsättning som han gillade att hålla på med.

När vår gode vän Anders som vi lärde känna i Stockholm startade ett ekologiskt jordbruk i Gnosjö regionen beslutade vi att flytta dit. Den lilla gården vi hyrde hette Ödh och låg i Åsenhöga.
Olof började snart jobba på en läderfabrik och jag var åter igen gravid. Han sa dock upp sig strax innan förlossningen. Under en kort period saknade vi inomhus vatten så det var tänkt att Olof skulle hjälpa mig att bära vatten men så blev det inte. Han började sova på dagarna och bråka med mig när han var vaken. Innerst inne tror jag han var missnöjd med sin situation. Jag hade svårt att se en utväg för mig och barnen. På det här stadiet visste ingen hur jag hade det utom Hans Malmberg på Blå Korset. Jag fick från flera håll både från mamma och från andra frikyrkoled uppmaningen att inte skilja mig.

Mias insats för sina syskon var enorm denna tid. Ibland var det morötter från landet och sömn på höskullen som gällde. Det här är svåra minnen för mig att bearbeta och jag har ofta känt skuld inför ansvaret som Mia här fick ta och som senare även fortsatte i Värnamo.

Efter att en dag ha blivit slagen med knytnäve och eldgaffel flydde jag rakt in i skogen och blev efterlyst av polisen. Jag tog mig till en ung familj som jag kände något. Jag hade knäckta revben, bulor i huvudet och besvärliga framfalls problem framkallade av det tunga vattenbärandet.