Jag kom här i kontakt med kyrkoheden Gunther Liebisch i Gnosjö som föreslog fosterhemsplacering gällande barnen men fick rådet att inte fullfölja det eftersom jag då skulle kunna fått problem med att få tillbaka dem. Jag valde istället att tillfälligt placera hos svärföräldrarna i Åstorp som tog bilen och hämtade barnen.

Jag kommer inte ihåg hur jag själv kom till Jönköpings BB men dit kom jag gul och blå slagen. De satte igång värkarna cirka 9.30 med pitocin. 12.15 hade jag börjat få svaga oregelbundna värkar och var cirka 3 cm öppen. 17.40 så har värkarna tilltagit. 18.00 så får jag 30 mg Fortalgestic som smärtlindring och även lustgas. 18.41 föds Rolf och han vägde 3650 gram, var 51 cm lång med ett huvudomfång på 35/36 cm. Före och efter moderkakans avgång förlorade jag sammanlagt 1100 gram blod. Jag fick 2 inre och 2 yttre saturer och jag fick äta järntabletter. Vi stannade sammanlagt 6 dagar på BB.

Olof kommer sedan inspringande och är mycket upprörd över att han missat förlossningen varvid barnmorskan säger till mig; Nu förstår jag var du fått dina blåmärken ifrån.

Vi hämtade barnen i Åstorp och åkte sedan hem till Åsenhöga igen. Strax efter hemkomsten hamnade Olof på psykiatriska i Värnamo. En dag körde han bil trots att han var starkt medicin påverkad och förlorade därmed körkortet. Utan körkortet tvingades vi flytta till Värnamo. Det var nu som Olof ville skiljas och skaffade egen bostad. Ingrid, min ingifta faster från Linköping, änka och sjuksköterska, kom regelbundet och hälsade på och blev vår ljuspunkt. Jag ammade Rolf länge för både han och jag behövde dessa stunder. En positiv sida hos Olof var när han var halvsovande då visade han mig ömhet, kärlek och tillgivenhet.

Värnamo.

Mia tog syskonen till Pingstkyrkan om söndagarna och begärde också att döpas här. Samma kyrka hade även söndagskola i källaren där vi bodde.