Det slutade med att hon stoppade in sig själv i flaskan
som på så vis skulle bli den sista.

Hon skriver en historia först
för att motivera sig
att göra det.

Ut i älven rullade hon.

Nu fanns där inte längre någon kvar
på stranden som kan vänta på svar.

Har hon blivit själva frågan?

På spanska finns det två skilda "att vara" :
ett som avser var man befinner sig,
ett som beskriver hur man är.

Ordet skapar spegeln.

Så stjärnbelyst låg aldrig älven
som sagorna om dagssländan den älskansvärda
när hennes former dolde sig för solen...



Hennes flaskpost kom fram till andra stranden!

Hon öppnar sig
och vecklar ut sig och
läser upp sig.

Hon låter som från en annans blick.

Aldrig hade hon sett denna strand
fastän hon spanat året runt mot andra sidan älven
och känt igen vartenda träd.

Flaskposten måste ha runnit nerför strömmarna...

Andra sidan var inte bara
en plats. Den var ett helt land.

Längtan känns som från det andra livet.

Skulle hon upptäcka livet
den här gången
eller kom hon att längta till nästa liv?!?

Hon skriver en historia
för att vilja leva
på ena sidan

Älven.