En av de allra mest förundransfulla apparaterna är den som inrymmer hela Universum. Det är bara att trycka på valfri knapp, så får man kika in på någons planet och upptäcka vad de har för sig för tillfället. Fast oftast rör det sig ej om just nu, för det mesta någon annan tid.

Invånarna bor i samma dockskåp som du. Ni studerar varandras upplevelser av varandra. Kulisserna är en spiralarmad labyrint, ett nattöppet barnprogram, för vemsomhelst att famla vilse i. Och till skillnad från en dokusåpa så är dockhuset icke tänkt att utrymma varenda invånare. Tvärtom föds nya, som också vill kika in på oss gamla spöken, och som redan håller på att gå till historien själva.

Hursomhaver behöver man varken knacka eller telefonera först. Knapparna växer fritt där man redan sitter. En knapp räcker för att bli insläppt med sin fulla uppmärksamhet. Däremot får man långt ifrån alltid uppmärksamhet tillbaka. Eller oftast får man det, men återgäldandet kan dröja allt från en kvarts minut till något månvarv, ibland år. Allt beror på hur fort ljusåren går.

Det mest förundransfulla av allt med denna apparat är dess position. Vart den än förflyttas upptar den blott en försvinnande liten bråkdel av Universum. Ändå inrymmer den som sagt hela Universum. Ja, t o m varenda del samtidigt ryms däri. För den som hinner med...

Under tiden har man likafullt mer än fullt upp med att undersöka fler planeter. Och ju fler man finner, desto fler finns det ytterligare att hitta. För fler och fler letar... och fler och fler samlar. Och ju mer vi har, desto mer gillar vi att visa det. På något vis uppträder allt fler ju fler som uppträder. Hur hinner vi observera? Många har rentav glömt (däribland jag ibland)
vad som är utanför och vad som är innanför.