Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Repris-avsnitt ur min senaste Julkalender




Hur Ljusilia Undkommer Trollmor

 

 





svävar Ljusilias hjärta förbi de fastfrusna fönstren
i hisnande skog
landar lätt i snön
däremot tomtepojken
sjunker tungt i den djupaste tunnel, och syns inte mer
hur än Ljusilia kryper ner
längs snöspiralen
kommer hon till källardörren
öppnar trollmor
fyller burkar med smultronsylt vartenda skrymsle
räknar på läpparna två
och två och
två och små
TVI vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig
sneglar bortåt grisboxen
därsom många änglarna förfrusit
en jordetid
men Ljusilia tänker inte
kutar varm emellan
trollmors fetaste ben
blir svansen bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor
bara med trappstegen, dock
trasig som den är
drar sig trollmor
uppgivet i hela en gång så trolska håret
tills alla lockarna ligger
i en hög
börjar mor klättra
kastar lasso
mot Ljusilias oskrämda skratt
redan fullt med smultron
och tomtar i varje ögonvrå
somnar Ljusilia
tindrande mätt
medan trollmors hunger blott stiger och stiger
fastän aldrig kommer upp
ty guldet klirrar
alltför hårdsmält i inälvorna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 





Fri vers av TrollTörnTrappan VIP
Läst 476 gånger
Publicerad 2010-08-12 11:51

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Filip Broström
En sagolik text. Du har lyckats fånga det mörka och det vackra med gamla folksagor och ett språk som både är gammalt och nytt. Dikten känns inte det minsta föråldrad, trots tema och stil, och det tror jag är svårt att lyckas med. Ruskigt bra gjort.
2010-08-12





  < Nästa text
< Föregående