Att hålla på och springa gör många trötta. Särskilt dem som ej springer tillräckligt länge för att komma in i tredje andningen... Då skulle de säkerligen ha blivit piggare på nytt, men istället valde somliga att somna. De utvecklade omedvetet en sport som inte fanns.

Nu finns SjuSovarSpring eller SängLöpning som den officiellt kallas. Sängarna står utplacerade med jämna mellanrum mitt på banan (ofta en vanlig friidrottsarena, ibland i skogsterräng). Till skillnad från hinderlöpning är det inte alls meningen att man skall hoppa över sängarna, snarare dyka rakt ned i dem. Sedan måste man somna, helst omedelbums. Annars förlorar man tid tills man får hoppa upp på benen för nästa etapp.

En väckarklocka i vars och ens hörlur väcker vederbörande efter sju sekunders sömn. Sjusekundersregeln är helt central inom SjuSovarSpring. Efter den lilla vilan kutar man genast vidare till följande säng (särskilt ifall man är en potentiell segrare). Vid varje liten slummer mäter trådlös teknik på hjärnan att man verkligen sover. Upp till hela sju väckningar per säng får man vid behov. Tiden som går är ju ändå straff nog, men den som inte är uppe efter sju blir diskad.

Det finns även varianter där man måste bädda ner sig ordentligt varje gång, byta till pyjamaser eller nattlinnen. Men procedurerna innebar ofta så mycket trassel, med deltagare som snavade på medtävlarnas lakansflikar, så numera löps det i oförändrad utrustning loppet igenom.

Skulle någon vakna inom sju sekunder, vilket extremt sällan sker, så måste han/hon somna om från början igen. Dock skulle någon hoppa ner i en annans säng, får han/hon omedelbums lämna banan.

Olika distanser förekommer självfallet. Vanligaste ligger på sju varv. Normalt löper sju personer samtidigt. På åttonde banan springer ibland en drömvarelse och distraherar de tävlande från att somna. Den enklaste konstellationen är att var och ens säng står på var och ens bana efter ett och samma varv. Den mest avancerade innebär att sängarna flyttas titt som tätt, på rullband enligt preliminärt resultatberoende variabler, så att man aldrig kan vara riktigt säker på när man ska göra sig beredd att sova eller ej.

Vidare är konsten med SängLöpning att planera sömnen inför själva loppet. Har man sovit alldeles för gott är risken att man aldrig lyckas somna. Däremot bland dem som hållt sig vakna dagar i sträck före, har förekommit att de knappt orkar springa hela varven. Flera har somnat på blanka banan innan de hunnit fram till sängen, vilket naturligtvis ingalunda är tillåtet.