Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Roger

VIP icon
55 år Male icon från Västervik


Böcker

Utan klockslag

« Poeter.se alla böcker | « Roger alla böcker | « Tillbaka till bokomslaget


 

00:00 Den största tystnaden

 

00:00 Den största tystnaden
-När kommer du hem då?
-Venne
-Inte så sent va
-Närå
Det var de sista ord som växlades mellan min son och mig
Jag skulle åka och handla och gick in i ditt rum
ingen där
Tankar - nej inte nu igen det går ju så bra nu
byttes i panik när ingen svarade
Telesamtal - De vet inte om han lever, han ligger på idrottsgatan i en lägenhet
Minns inget av bilfärden bara  hur mitt hjärta slog och slog som om det ville spränga bröstet
6 lägenheter men ambulansen visste - högst upp
Om du sett mig ta de där trapporna Markus skulle du inte trott dina ögon
Ringer på första dörren och en berusad yngling viftar med en cigg - han ligger därinne
Du var varm - men jag såg ingen andning
Inte förren personalen sa till mig att gå ner förstod jag
Eller kanske lite tidigare - de försökte öppna din mun men det gick inte.
Närmast förlamad gick jag ner
Din mamma var där och höll modet uppe - det kommer att bli bra ska du se.
Jag svarade inte
10 minuter senare kommer ambulanskillen ner
-Jag är hemskt ledsen men han har varit borta länge det finns inget vi kan göra
Ett par dygn senare sitter jag och skriver, bara för att inte förlora förståndet
Var inne i ditt rum nyss, i den största tystnaden jag någonsin hört
Och jag törs inte skrika för jag kommer inte kunna sluta
Så jag skriver, inte sådär värst genomtänkt men av ren förtvivlan.
Och mina tankar - sånt kan väl inte hända på en söndag heller -om jag inte hade somnat - om jag bara hade vaknat och gått för att säga gonatt om om om om om om om om om om om om om om om om om om Tänk om
Tänk alla dessa om som jag tänkt
De kom ner med dig för trappan, vi pratade sådär lågmält som man skall
i dödens närhet. Grabbarna från lägenheten släpades bort mellan stadiga poliser till förhör
Jag smekde din kind och ditt ögonlock gled upp som för att se oss en gång till
sen smekte jag ner det så du fick fortsätta sova
Man kunde inte se det på mig tror jag men i just den stunden gick jag sönder 
så genomgripande och totalt. 
Så jag sitter här i det som var vårt hem - i den största tystnaden
jag försöker hitta skäl att andas in ännu en gång och en gång till
Människor hör av sig, stöttar och vill vill vill kunna hjälpa
men allting är så otroligt försent
Det sägs att det kommer att bli lättare och visst märker jag att det idag 
är lite bättre än igår ungefär som att man är nere 1000 meter under jord
och någon tänder en tändsticka på ytan.
Kanske var det så för dig med Markus att det fanns något svart i dig
som ingen kunde nå - hur älskad du än var
Men det är inte det jag ska minnas
Jag tänker minnas när du kom hem i fredags
i nya kläder och två meter längre än sist jag såg dig
Då var du större än livet självt och strålande lycklig
Det jag har kvar nu är den största tystnaden i hela världen
Min son är död

 

-När kommer du hem då?
-Venne
-Inte så sent va
-Närå

Det var de sista ord som växlades mellan min son och mig
Jag skulle åka och handla och gick in i ditt rum

ingen där
Tankar - nej inte nu igen det går ju så bra nu
byttes i panik när ingen svarade
Telesamtal - De vet inte om han lever, han ligger på idrottsgatan i en lägenhet
Minns inget av bilfärden bara  hur mitt hjärta slog och slog som om det ville spränga bröstet
6 lägenheter men ambulansen visste - högst upp
Om du sett mig ta de där trapporna Markus skulle du inte trott dina ögon

Ringer på första dörren och en berusad yngling viftar med en cigg - han ligger därinne

Du var varm - men jag såg ingen andning
Inte förrän personalen sa till mig att gå ner, förstod jag
Eller kanske lite tidigare - de försökte öppna din mun men det gick inte.

Närmast förlamad gick jag ner
Din mamma var där och höll modet uppe - det kommer att bli bra ska du se.
Jag svarade inte

10 minuter senare kommer ambulanskillen ner
-Jag är hemskt ledsen men han har varit borta länge det finns inget vi kan göra

Ett par dygn senare sitter jag och skriver, bara för att inte förlora förståndet
Var inne i ditt rum nyss, i den största tystnaden jag någonsin hört

Och jag törs inte skrika för jag kommer inte kunna sluta
Så jag skriver, inte sådär värst genomtänkt men av ren förtvivlan.

Och mina tankar - sånt kan väl inte hända på en söndag heller -om jag inte hade somnat - om jag bara hade vaknat och gått för att säga gonatt om om om om om om om om om om om om om om om om om om Tänk om

Tänk alla dessa om som jag tänkt

De kom ner med dig för trappan, vi pratade sådär lågmält
som man skall i dödens närhet.
Grabbarna från lägenheten släpades bort mellan stadiga poliser till förhör

Jag smekde din kind och dina ögonlock gled upp som för att se oss en gång till sen stängde jag dina vackra vackra ögon så du fick fortsätta sova

Man kunde inte se det på mig tror jag men i just den stunden gick jag sönder så genomgripande och totalt. 

Så jag sitter här i det som var vårt hem - i den största tystnaden jag någonsin upplevt och jag försöker hitta skäl att andas ännu en gång och en gång till.

Människor hör av sig, stöttar och vill vill vill kunna hjälpa
men allting är så otroligt försent

Det sägs att det kommer att bli lättare och visst märker jag att det idag är lite bättre än igår ungefär som att man är nere 1000 meter under jord
och någon tänder en tändsticka på ytan.

Kanske var det så för dig med Markus att det fanns något svart i dig
som ingen kunde nå - hur älskad du än var

Men det är inte det jag ska minnas
Jag tänker minnas när du kom hem i fredags i nya kläder, två meter längre än sist jag såg dig. Du var större än livet självt och strålande lycklig

Det jag har kvar nu är din fina rock och den största tystnaden i hela världen

Min son är död




Fri vers av Roger VIP
Läst 1267 gånger
Publicerad 2010-10-07 09:01

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Tillbringaren VIP
Det här klarar jag inte utan tårar. Hoppas ditt skrivande kan lindra något någonstans. Du skriver så fantastisk mitt i alltihopa även om det känns som om det inte spelar någon roll i sammanhanget. Men det är så outsägligt vackert och smärtsamt och hemskt. Vill bara göra vad som helst för att ta bort den fruktansvärda sorgen, vad som helst...men det går ju inte. All kärlek till dig!
2010-12-16

  Erika H
Jag stod nyss ute. Tittade upp mot ljuset bakom spruckna moln. Jag vet att den finns där. Samma måne som du tittar upp mot. Samma måne som du känner.
Jag vände mig om. Min man kom ut. Jag grät. Så tittade vi in genom fönstret på den nya. 7 och ett halvt år med massa egenheter och hemligheter. Hon sover. Trygg. På mage med hela dagen som bearbetas.
Jag undrade nyss om det kommer en dag då vi inte vet vad som finns inuti. Om vi inte kan se ifall det finns mörker. Jag vet att det kan bli så. Jag vet att vi kan tappa henne. Någonstans. På vägen.
Jag läser dina ord. Om och om igen. De finns inne i mig nu. De är lika självklara som... och det är ofattbart. Ogripbart. Så fruktansvärt sorgligt. Att vara förälder. Det finaste som finns. Det svåraste som finns. Just nu vill jag lägga mig bortom.
Du har skrivit mer. Jag ska läsa. Måste bara låta detta sjunka in lite.
Finaste vän, vad kan jag säga. Det finns inga ord. Bara sorg.
Med en svag strimma månljus skickar jag en hand att vila mot din kind.
2010-10-17

madinsane
dina ord borrar hål, roger. stora svarta hål.
och du skriver vackert. det finns flera stycken i denna som får mig att hulka av gråt.
2010-10-16

Niclas Petersson
Det absolut värsta.
Bara mörker.
Livet är ofattbart grymt.
Du bär på en smärta som jag, hur mycket jag än försöker, inte i närheten kan föreställa mig. Men jag känner verkligen med dig.
2010-10-13

noname_realmind
Gråter med dig Roger...
Och tar med mig din minnesbild av din son, som du målar så brännande vackert i slutet av dikten:
"Du var större än livet självt och strålande lycklig"...

Stor varm kram!
/Marlene
2010-10-13

Junitvillingen
Vet inte riktigt hur jag ska göra i en sån här situation, applådera din text eller inte...att jag trots allt valt att applådera beror på att innebörden i dina ord tar tag i mig ordentligt. Du skriver rakt upp och ner, så spontant & ärligt - och med känsla. Så - "that´s why"...
2010-10-11

Junitvillingen
Åhhh mina ögon är så tårfyllda att jag knappt kan se vad jag läser...men jag kommer igenom hela texten och det gör mig så himla ont att du förlorat din son. Ett barn ska inte dö före sina föräldrar - men likt förbaskat så sker det!! INGEN ska behöva förlora en älskad son eller dotter - INGEN! Hur grymt får livet vara egentligen? Rubriken "Den största tystnaden" säger allt...för kan det bli något annat än sådan tystnad när den man älskat mest rycks ifrån en så brutalt?!? Jag känner SÅ med dig i din smärta & sorg. Att du skriver är positivt...det kan hjälpa i sorgearbetet...i alla fall lite - och för stunden. Sedan kanske mer och mer. Livet blir sig aldrig nånsin likt igen - och hur ska det kunna det? Du går nu igenom det absolut värsta som kan drabba en människa - och du har min fulla, fulla empati. *Kram*
2010-10-11

Magnus Åkerblom
Kunde inte läsa hela, men jag ska! Det mest ofattbara har skett och inget jag kan säga kan göra någon skillnad, förutom att du vet att mina tankar är med dig.
2010-10-10

vissla
När du kom till meningen om hur hans ögonlock öppnades kom ditt nästa stycke som en självklarhet... om när du gick sönder. Hoppas din sons tystnad kan utbytas till att hans och andras närvaro värmer din avgrundsdjupa spricka till att inte tortera dig .... hoppas din sons tystnad kan utbytas av hans närvaro och kärlek till dig. om och om igen.
2010-10-07

  Melona
Åh Roger. Vad ofattbart. Jag vet inte vad att säga.
Dina ord verkar så kristallklara. Den förtvivlade sorg och smärta som du känner. Jag önskar ge dig Värme och Medmänsklighet. Gråter.
2010-10-07

Nina Ahlzén
vet inte, känns för hårt för en människa att bära. Värme till dig, värme.
2010-10-07

Inkarasilas
Förtvivlans röst ur det svartaste och för fan, jag gråter.
2010-10-07

Tobias Hedlund
*gråter*

Med de enklaste och varsammaste orden,
med människans mest självklara, ärliga språk
tecknar du ett berättande som griper

om kärleken
till din son

om livet och glädjen


om döden och sorgen

om hur något oerhört
behöver getaltas
och uttryckas

finna sin röst


*

Din röst Roger

är varm
stark

och fylld av kärlek
2010-10-07

  ej medlem längre
det värsta.

det är gott att orden finns som liten liten utväg. *kram*
2010-10-07

Mangal
Ofattbart. Tänker på dig och din familj. Stor kram till dig.
2010-10-07





  < Nästa text
< Föregående