Så smyckade är kyrkorna, samtidigt tomma
Upplöst gravitation

Interiör: Bänkar och armatur
Scenframställning: Stigar av stjärnor
leder fram mellan raderna

Allt spelar i rymden

Cassiopeja A tränger i egenmäktig ton bort allt annat ljus
                            varje gång någon passerar genom
svängdörrarna
skymtar nöjesfältet: gatans skenbara attraktion
Varje farkost slukas

Jag spelar in tystnaden

När jag sedan spelar upp den tar skogen vid
berget och skogssjön

Där ligger de alldeles stilla, alla under samma
högtidliga himmel

Ansikten, tysta, men fulla av påskrift
Utsmidda ur samma formlösa materia
Som stora jättar stadigt andas in och ut