Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Mattias Alveteg (Lavtege)


57 år Male icon från Lund


Böcker

Credo i ett hav av valfrihet

« Poeter.se alla böcker | « Mattias Alveteg (Lavtege) alla böcker | « Tillbaka till bokomslaget


  Inspirerat bl a av Hogfather (T. Pratchett) där Döden säger många kloka ord och Dirk Douglas Holistiska Detektivbyra (D. Adams) vars andra kapitel börjar "Högt uppe på en klippa satt en elektrisk munk på en mycket uttråkad häst."


Jag tror på tvivlet

Jag tror
Jag tror på tvivlet
Jag tror på tvivlets obändiga kraft

Till förändring
Till förnyelse
Till flexibilitet

Men kan man orka tvivla så, utan att samtidigt erkänna
att det som bär,                                       långt, långt därinne
är en tro,                                                              inte en visshet
                     hur bergfast den tron än må vara?

Kan man orka tvivla så, utan en bergfast kärna av tro?

En tro på mänskliga rättigheter
En tro på människors lika värde
En tro på gud, humanism, ateism
eller vad man nu upplever bär

Men är inte även denna kärna av tro
dödsdömd utan tvivlet?
Måste inte även det som bär ibland ifrågasättas,
            trots att det smärtar så,
för att förmågan att lyssna inte ska förtvina?

Att orka vara så svag och sårbar
att man tillåter sig tvivla på det som bär,
öppen för förändringens vind

Kan man vara mer levande än så?


Fri vers av Mattias Alveteg (Lavtege)
Läst 893 gånger
Publicerad 2011-02-08 07:02

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Bibbi VIP
Applåd!
2011-04-09

Lena Själsöga Keijser
så vackra dina ord flödar i
dessa stora kärleksfrågor
tro är nog lite mer än det vi gör den till..brukar skriva vetandetro

visshet är ett vackert innebördsord

tack
2011-02-27

Kristina Wallbing
Ja då behåller du den eftertänksamma tonen som är så fin!


och du... jag ska inte kasta sten i glashus... jag kommer själv med uppmaningar och "goda råd" i mina dikter. Om jag tänker efter...;)
2011-02-13

Mattias Alveteg (Lavtege)
Jenny Kristina: Ja, jag halkade nog in i mitt eget gamla mantra där på slutet. Funderar på att byta ut de två sista styckena mot

"Att orka vara så svag och sårbar
att man tillåter sig tvivla på det som bär,
öppen för förändringens vind;
Kan man vara mer levande än så?"
2011-02-13

Kristina Wallbing
Någon sa "jag är inte troende - jag är klamrande!". Jag tänker att det ligger mycket däri. Begreppet "tro" kan lätt förväxlas med prestation... att däremot klamra sig mot Något Större än mig själv, tycker jag närmar sig vad tro är. Och i detta klamrade finns ju känslan av tvivel - "kanske går du, kan jag lita på dig?". Att tvivla är att fråga att vänta på ett svar, sjunger vi en psalm. Utan frågor, utan tvivel, finns ingen växt ingen utveckling. Jag tycker din text uttrycker detta helt lysande!

"Måste inte även det som bär ibland ifrågasättas,
trots att det smärtar så,
för att förmågan att lyssna inte ska förtvina?"

Detta är för mig en mycket viktig fråga!

För övrigt är det den frågande och trevande tonen i din dikt som tilltalar mig. Du lämnar detta förhållningssätt något i de två sista stroferna. Där vill du komma med råd och uppmaning. Som läsare tappar jag lite intresset där... i frågorna finns större energi!
2011-02-13

Mow Dean VIP
Komplex - imponerande!
Härlig känsla då jag läser.
2011-02-08





  < Nästa text
< Föregående