Hon stod i vattenbrynet
och höll dem i sin hand
de glänste som juveler
mot klippor och strand
Rymdens alla stjärnor
de spred sitt vackra ljus
långt över horisonten
och över land och hus
Hon hade tagit ner dem
från himmelens päll
som gåva till världen
en sval novemberkväll
Hon hade i sin dröm
sett stjärnornas färd
bringa fred och frihet
kring vår vilsna värld
I drömmen fick hon skåda
en jord i lugn och ro
och inga mörka vatten
vid kärlekens bro
Hon stod i vågors svall
och höll dem i sin hand
de kastade sitt ljus
mot klippor och strand
Stjärnorna på himlen
de spred sitt vackra ljus
långt bortom havets våg
och över land och hus
Nu är den flickan borta
nog sedan länge död
men rymdens alla stjärnor
de lyser med sin glöd