Hur förhåller sig ingenting i motsatsförhållande till varats
" NÅGONTING ? " om inte för att intets ingenting, just är
" NÅGONTING " i sig självt, i sin ickeexistens av materia
i det tomrum som existerar av ett skäl,samt ur det faktum
av att om någonting i betraktelsen bedöms som ingenting
utifrån dess motsats av 2:a skäl, blir betraktelserna utbyt-
bara i ett motsatsförhållande, och utgår man således ifrån
betydelsen i ordet " VARA" är det liktydigt med ordet " ÄR "
i och med att någonting existerar som " IMMANENT DETER-
MINANT " och varat`s tillstånd är ur existentiell betraktelse
något som inte syns,men ändå existerar och " ÄR " och att
det " ÄR " ingenting betyder följdaktligen att det är
" NÅGONTING" just för att det är att " VARA" och betydels-
en i ordet vara finns därför till i något slags varat`s till-
stånd,vilket " ÄR" just " INGENTING" så vad ingenting är,
är alltså " NÅGONTING" i och med att det är möjligt sätta
ord på det som "INGENTING" är, och på så vis bli " NÅGON-
TING" Ingenting är alltså granne med "NÅGONTING" för
utan ingenting fanns inte någonting,motsatsen är alltså en
förutsättning för att " NÅGONTING " existerar, liksom
" INGENTING" och att vara någonting eller ingenting är
fråga om vad det görs till av omgivningen,vilket förutsätter
att innan det kan bli " NÅGONTING" så är det " INGENTING"
för utan ingenting kan det inte bli någonting, men att för-
klara allting för dumma fiskar som nappar på allting och
flyter med strömmen som döda fiskar, begriper inte
" NÅGONTING " och fattar därför " INGENTING " när den
rektangulära tankesatsen expanderar sitt lystna mäte till
hjärnlobens vänstra centra till den högra och erfars av den
svindel som uppstod ur " INGENTING" och om ni skakar på
huvudet kan ni höra att det endast är nån enstaka hjärncell
som skramlar och i sin förtvivlan vittnar om hur ensamt och
ihåligt det är.
*