Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bland ängsull


utslagen men inte nedslagen
vilar hasselmusen denna afton
när det midnattsblå har lagt
sin filt av tröst över morrhår
och slokande öron




Fri vers av AgnesP
Läst 472 gånger
Publicerad 2012-02-21 22:22

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  ej medlem längre
Fin bild av denna lite trötta och molokna men ändå lyckliga och snart sovande lilla hasselmus! Efter en hård dag av möda vilar den under en himmel som gnistar av koboltblått och ultramarint och välver sig som en stjärnfilt över morrhår och slokande öron. Mitt där ibland ängsullen har musen sitt bo, och där finner den också precis den tröst som den behöver när den långa dagen så småningom glider in i en natt med vederkvickande sömn och befrielse. Kanske är man utslagen efter en stor anstränging, men modet håller den i alla fall uppe och här i midnattsljuset så tycks vedermödorna väldigt långt borta. Det är stilla, inget rör sig, och den lilla musen får sova tryggt under bar och öppen himmel långt ifrån dagens brus. Och när den sluter sina små svarta ögon så får den säkert också fullt belöning för sitt slit och kan känna sig lugn och tillfreds med livet i full vetskap om att den har gjort sitt allra bästa. Visst kan man bli ordentligt trött ibland, men energin vänder ju så småningom trots allt åter. Förhoppningsvis så får också hasselmusen en riktigt god natts sömn med många ljuva drömmar. Då kan den hämta nya krafter för att sedan vara helt redo att sträva vidare.
2012-02-26

Lovisa Lindbom
Vacker beskrivning!
2012-02-22

  Birgersdotter VIP
Söt och sovgottviskande...
2012-02-21





  < Nästa text
< Föregående