Det faller en stjärna
från himlens salong
ett kliv ur det dolda
från rymdålderns gång

Det famlar i det stora
ett ljus genom natten
i tomrummets ocean
över land och vatten

En planet av många
på sin egna färd
kring himlens mörker
i en frostig värld

Ett stjärnfall ur skyn
en önskan kan ge
det magiska skimret
som ögon kan se

Den far genom skärvor
och ger av sitt ljus
en galaxens farkost
som snart blir till grus

En stjärnbild i rymden
med många vänner
ett fall ur historien
av vemod det bränner

Det faller en stjärna
från himlens boning
men snart tänds nya
i fred och försoning