Regndroppar droppar på marken
Hon ser dem, fast inte hon ser.
Världen omkring som nu varken,
tar eller ingenting ger.

Stirrande blicken som skådar
mot något som inte finns där.
Osynliga mönster av trådar
hennes öga med blicken beskär.

Beklipper de trådar som bära
upp hoppet om lusten på liv
Med likgiltig blick som beskära
och slö som en oslippad kniv

Planlöst de skär det som tvinna
kring henne för hålla sig kvar.
Försvagad för sakta försvinna
från inget som någonsin var

Förväntan och rädsla att brista
Som ryska rouletten av slump
Kanske nästa tråd är den sista
att förvandla livet till lump.