Jag. Benämningen som innefattar de spektra som bildar individen.
Jag för mig och du för dig. Likaså omvänt och alltid använt.
Ett sökande. Sökande efter betydande svar och stora enkelheter.
Vem äro jag? Då du äro du. Är vi någon alls?

Svaren som verkar ogreppbara äro intet annat än i frågan självt.
Om sökandet går inåt; länge och noga. Då finns aldrig frågan utan bara svaret.
Vem äro då jag? Många ting, rent av små saker och stora känslor. Kött och blod?
Jag föddes, liksom du. Likt dig växte jag och de stora träden blev buskar.

Sedan öppnade jag ögonen. Himlen var klarblå som någons drömmar.
Jag andades in luft och mindes. En gång drog jag ett andetag.
Mitt hjärta fylldes till bredden av en överväldigande lättnad. Kärlek.
Kärlek äro så mycket. Ett varmt regn den gråa sommardagen.

Kärlek äro stort. Nu vet jag vad ordet älska verkligen innebär.
Kärlek till konsten, vördnad och kärlek till jorden jag vandra på; mitt hem.
Kärlek och lättnad i vildmarkens snåriga, men lockande rop.
Kärlek och längtan till ett annat hjärta; närhet och ömhet hos dig.

Vem äro då jag? Det kan ingen annan svara på utom jag själv liksom du.
Där man finner frid, och kan andas utan börda och skuld. Skulle jag säga.
Bortom ett samhälle; ett ideal, som skapar ett härjat och slitet rike.
Vem äro då jag? Jag är jag. Vad äro då vi? En del av allt.