Hon stod i ett vägskäl. Av olika anledningar behövde hon göra upp, välja väg och gå vidare i sitt liv. Hela hennes inom bubblade av rastlöshet men självkänslan var allt för låg för att våga förändring.

I ett helt år, varje natt, försökte drömmar vägleda henne, utan att hon ville eller kunde förstå dess innebörd.  Varje natt tog drömmarna henne till olika hus. Oftast var det hus hon tidigare bott i som hon på nytt flyttade in i. Ibland letade hon febrilt efter det hus hon en gång föddes i. Huset låg i ett gammalt kvarter som revs på 70-talet. Så kom natten med drömmen som skilde sig från de övriga.

Ett gammalt hus i skogen
tystnaden bedövar
där inne i det dunkla
trappsteg upp hon tar

En olåst dörr henne hindrar
hon puttar och sliter
men dörren
går ej att öppna upp

Går ut igen ur huset
och flyger in på vinden
genom ett öppet fönster

Ljus och frid i rummet
med småblommiga tapeter
tickar gör en klocka
i rytmisk harmoni

Vandrar genom vinden
och ut i solens sken

Där, en vidsträckt äng
i  höga grässtråns bölja
vallmon lyser röd

Med raska kliv
mot ängen vill hon vandra

hon möter en katt

hon känner lycka...

Efter den natten låg hon länge och funderade på drömmen som var så annorlunda. Varför gick inte dörren att öppna? Hur kunde hon flyga upp och uppleva allt det vackra som fanns på vindsvåningen?

Insiktens stund var kommen.

Drömmarnas klara bildspråk ville tala om för henne att det var dags att bryta upp, men till vad? Den sista drömmen ville visa att hon stod i vägen för sin egen lycka. Det var hon själv som hindrade sig att ta sig förbi en olåst dörr.  Genom att flyga gavs hon chansen att se vad som finns om man vågar, hon fick provsmaka på det goda. Hon fick se sin lyckas äng.

Hon stod i ett vägskäl och nu visste hon vilken väg hon skulle ta.

Det var dags för ett nytt kapitel i hennes liv. Från den dagen upphörde också alla återkommande drömmar.

© Chawa 2012