Veronica

du vackraste

helt sanna ikon och

gudomliga verk!

Vem i hela världen haver virkat din kropp

om icke visst du själv?


Veronica, i din ögonvrå

där vinkar ett gråtande skogsrå

på någons värmande blickar

som Vreeswijk låtit framväxa

likt vilda vinrankor

på min lugna rullgardin


Om någonsin jag får en flicka

ska hon bära ditt nick, Veronique

då är du så välkommen

hem från Verona

och varenda bro i Venedig

jag saknat dig

även fast vi glömt vem du var...


Verità icona Veronica

säg mig lyssnar du på electronica?

eller spelar du hellre harmonica?

med samma handskar som Monica

i liknande skor som Victoria

vickar du på tårna i hemlighet,

klurigt slickar i dig all verklighet


Veronica, tänk om vi

skulle träffas imorgon på ICA

i gryningen efter Cornelis har stängt

trekvart före Jessica öppnat butiken

där står vi likt rådjur

i paradis trädgård

och mumsar på varsin ask persika

eller nektariner om du så vill


nå, Veronica, varför rodnar du

icke alls, ej för femhundra euro

när jag värmer mig i din vårvind

här i höstens kyliga tårkind

faller lätt som erotiska äpplen

ändå trögt emot jorden din honung

sånt som ingen män'ska får råna dig på

bara åtrå