Kära dotter, tänker på Dig
varje dygn här i fängelse-
hålan de satt mig i igen.
Man har gjort musikal av
oss!! som kallas Les Misé-
rables. Men är mest lycklig
för jag Dig älskar! Ända
sedan du kom, Cosette,
under min vinges tillsyn
har jag prisat himlarna
för att du slapp herr-
skapet, dem som bara
såg en hora i din mor.
Nu släpper de in mat
genom springan. Vet
du tycker om den yng-
lingen - fast måste ni
dela hela livet ihop?

[vänsterspalten tog slut]

Kan han ej istället få ta
mademoiselle Eponine!
Hon åtrår ju honom lika
starkt som jag håller av
Dig, min redan utflugna
flicka. Fastän det är fel
känner jag svartsjukans
klor i min livlösa lek-
amen. Fick ta hand om
dig Cosette blott ett
ögonblick på vår jord.
Nu kan detta spöke
icke ingripa längre i
Paris levande gränder.
Jag blöder tårar
av guld för Dig.
/kram från Valjean
p.s. Hugo hälsar likaså.