Mnemosyne, är det dig som
jag skriver till? Eller hör jag i
syne? Kunde drömma vilken
dröm somhelst i hela världen
- det drömde jag igår. Var som
att vara i ett ofantligt bibliotek
av filmer, färdiga att sättas på
eller stängas av. Lyckades ändå
bara få grepp om en eller två
drömmar, på sin höjd tre. De
snurrade om vartannat, i takt
med snooze-signalens repris
på repris. Minns jag mindes
de där gläntorna och gatorna
som känns som om de blivit
drömda nittio gånger, fastän
jag sedan ej förmår lokalisera
någon tidigare gång de tett sig
just så. Lade pussel med snö-



klädda stenar på. Det var som i
december 1989 när lärarna gick
i ihållande strejk och vi blott be-
hövde ha enstaka lektioner på
skolan. Fick nästan all tid i uni-
versum. Spelade in musik från
radion i myslampans sken. Den
lyser än. Mnemosyne, som vi
sa senast : skulle välja en av
dina nio sköna döttrar. Men
muserna känns allesammans
så enormt omistliga. Alla nio
tar jag! Resolution no 9... I an-
nat fall får det bli ingen över
huvud taget. Både du o Zeus
borde ju vara med på noter-
na till en sådan storslagen in-
ställning?! Mitt innersta öra
tar emot frekvensen av ditt
niofaldiga ögonblick. Samti-
digt började på riktigt skri-
vandet av detta mitt kapitel
ur världens dagbok. Som du
måste läsa varenda natt...

puss och kram /andriAngelus