Bågen hade blivit riktigt rund

som början inom slutet
som slutet inom början

eller bara någons bedårande bröst

i klorna på en gåtfull fågel



((((((smälte munnen sin sista
ostiga jordnötsbåge,
hostade och så
fann läpparna istället
för romerska tryfflar
en nyfiken äkta klementinklyfta,
skalade mamman
sin första banan,
för fan nu fick
minsann döda frön
vara över var onyttig natt strax förbi))))))))



Bryter bågen upp

från sin vana

bana, spetsar till sig

till en armbåge,



pressar ut

gammal bunden skräck

mellan folkmassor

och krälande rötter

lyfter bäckens bryn

sitt mänskliga ben

medan nya vilda lugnet läggs

på skrivborsskivan



))))likt bedarrande vingslag
pekar pennstiften
bort ifrån varandra
och vidare kring
emellan fönsterkarmarna(((((