Jag ber i min aftonbön

Om en näbb

En hård och vass och skön

Sen du jävlar

Då är jag ingen fröken

Då ska jag 

Hacka ur dig levande, som höken

Sen kan du

Fladdra där bland spöken

Ett torrt skinn

Det ska bli min lön

Och min näbb

Ger mig en profil så skön

Och på försök

Kallar jag mig Fröken Hök 

Men

Vilket bök

Att fastna med näbben i särken

Det blir ju märken

Överallt

Jag blir nervös

Är ju inte ens religiös 

När jag vaknar

Kan jag inte påstå 

Att jag saknar

Mitt vassa attribut

Tack och lov

Tog drömmen slut

Och du

Är som förut 

Antar jag

Men jag har

Min drömbild kvar

Till mitt försvar

Och till slut

Blir ingenting

Någonsin

Som förut

Och jag är fri 

Här inuti

Jag knäpper stilla mina klor

I tacksamhet

 För att jag inte tror

Men VET

Att mitt liv i välbehag

Att jag får vara bara JAG

Är ditt värsta nederlag