Halmstad 1 september 2003

Hej Bianca

Jag tog mig friheten att öppna Davids post, jag hoppas du inte misstycker.
Den har blivit liggande så länge nu. Ser att det är nästan är två månader sen du skickade det här.
Då kanske du också undrar varför du inte hört något från honom ? Ni två har ju alltid hört så bra ihop, fast det kanske man inte får lov att säga till er, hihi!

David är inte anträffbar, kontaktbar, det går helt enkelt inte att nå honom. Han är borta, men inte försvunnen så som att man ringer polisen. Han befinner någonstans, ingen vet var, men han lever. Han har hört av sig själv sporadiskt genom korta diffusa livstecken. Men där framkommer ingen information var han är eller hur länge, vad han gör eller hur han har det. Det hela är väldigt dunkelt. Han har gjort klart att det måste få vara så och att så få som möjligt ska veta något överhuvudtaget. Ja kanske borde jag inte ens skriva det här till dig, det hade nog David tyckt faktiskt. Men jag tror inte det ska spela nån roll om det bara stannar hos dig. Men jag är glad att bara veta att han lever och att han kan meddela det i alla fall.

Hoppas du har det bra och är vid gott mod. Jag hörde att din pappa hade blivit lite dålig, hoppas det blir bättre snart. Kom gärna in på en kopp nästa gång ni är nere, det är alltid roligt att se dig.

Hälsningar
Davids mamma Marie-Louise