Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Av Melona


Vita brev #16 (if I told you)

 

 

Alldeles intill drömmen och medelhavet
Fredag 6:e Mars




David,
det var visst fullmåne i natt. Jag tror du kände hur den drog i dig lika mycket som du dragit i mig. Nu har jag suttit och tittat på dig en längre stund. Morgonrodnaden stiger upp över horisonten. Jag har ätit solmogna tomater på min smörgås med salt, peppar och lite olivolja. Så enkelt och så gott.

Det rycker lite i ditt ansikte. Jag tog fram min slitna blyertspenna och fångade dina drömmar på papper. Jag vet inte om det är det du ser som du kommer minnas, men det är och var så jag såg dem. Bilden ligger på bordet i köket. Det finns kvar kaffe som är varmt.

Jag går ut en stund. Jag måste till havet. Jag måste känna hur det frustar i mitt ansikte, vakna. Höra fåglarna. Röra mig.
Herregud.

Vad gör jag här? Vad gör jag, vad har jag gjort?
Du är ingen demon. Du är inget spöke. Du är på riktigt. Kött och blod.
Vi är inte barn eller tonåringar längre.
Men att återse dig gör mig tidlös. Som att tiden rinner ifatt och ifrån.
Och jag har aldrig känt mig vackrare.

Bianca - som i Bella.






Övriga genrer av theperna
Läst 428 gånger
Publicerad 2015-04-09 23:02

* Spara bokmärke
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share






  < Nästa text
< Föregående