Likt utspridda diamanter
över frostig sobelpäls,
gnistrar markens snötäckta mantel, 
i en tystnad som fyller världen...

Hon stannar upp, kisar mot solen
som ingen värme skänker,
men vars bleka ljus tårar ögonen.
Kylans iskalla klor
ilar utefter ryggen.

Spindeltrådstunna silvertrådar
pulserar i hjärtslagens monotona rytm,
glittrande i regnbågsskimrande
iskristaller.

Skönheten fångar henne på sin
vandring i magiskt vinterland.
Som en viskning från fjärran hörs
Louis Armstrongs hyllning
till Vår Vackra Värld...

 "And I think to my self,
What a Wonderful World.
Oh Yea!

Och hon är så lycklig.

EvelynFalkMöller